Livet med en narcissist
I den här artikeln beskriver jag hur livet kan utspela sig i en relation till en narcissist. Först när jag skrev artikeln utgick jag från att mannen jag beskriver var psykopat men efter att ha studerat diverse psykiska personlighetsstörningar har jag kommit fram till att narcissism fungerar lika bra som diagnos - men de är snarlika varandra. Precis som narcissister är lika varandra - stöpta i samma form - besatta av samma demon så den här berättelsen handlar om livet med en helt vanlig narcissist.
Den här narcissisten har en märklig dragning till ensamstående kvinnor som äger hus. Efter att ha levt med honom i ett par år så tror jag mig ha förstått varför.
Han gjorde saker för mig trodde jag. Praktiska saker på huset till exempel. Men han gjorde det inte därför att han älskade mig utan därför att han hade tillgång till ett hus. Han såg det som SITT hus. Inte som ett hus han delade med mig. Han såg även mig som sin ägodel. Det förstod jag därför att jag upplevde livet med honom som att jag var en kuliss i HANS tillvaro. Jag kände mig som en satellit som snurrade runt solen; narcissisten. Denna känsla hade jag alltså i mitt eget hem. Efter den inledande "love bombing-fasen" slutade han prata om "oss" och "vårt" utan då var det "jag", "mig" och "mitt" (hans) hus, saker och liv.
På http://www.psykopat.se kan man läsa:
"De använder sig av insmickrande vältalighet som får partnern att känna sig mera älskad än den någonsin har gjort.
Relationer av alla slag ingås endast för att berika sig materiellt eller tillfredsställa andra egoistiska behov. - - - Psykopaten är således alltid vaken på att roffa åt sig något i varenda situation och från varenda person som kommer inom räckhåll. Observera att det inte behöver handla om pengar, saker eller värden som kan omsättas på en marknad. Det kan lika väl vara att roffa åt sig andras känslor, stöd och sympati, vilket kan utnyttjas mot annan person"
Själv har han ju kronofogde- och inkassoskulder på flera hundra tusen. Han skulle alltså aldrig kunnat skaffa ett eget hus, då skulle kronofogden ta det.
Fick mina telefoner tömda på telefonnummer två gånger. Det har aldrig hänt förut. Frågade aldrig om det var han. Han skulle ha nekat i alla fall.
Nyligen upptäckte jag att han ändrat mitt mobilnummer på Eniro och Hitta.se så att ingen skulle kunna hitta mitt rätta mobilnummer. Så beräknande.
Han sparkade in mitt knä en gång. Då förstod jag att han var långsur, för när han - helt oprovocerat - sparkade in mitt knä sa han; "Här har du för i April" Det här var på midsommarafton 2014 och April, det var två månader tidigare. Då hade vi haft ett gräl eftersom han för första gången visat vem han var bakom fasaden.
Nu hade han då valt tillfället för att hämnas. Mitt ute i en stuga skogen, utan mobiltäckning eller kontakt med yttervärlden - där sparkade han in mitt knä.
Jag haltade därifrån - men först efter att jag blivit redigt förbannad och gett mig på honom. Jag slängde mig på honom och fick ett ordentligt grepp runt den där gamla skinnpåsen som hängde nere vid knäna - och vred om. Inte ett ljud kom över hans läppar, så jag vred ett varv till, och ett till. Inte ett ord. Jag har fått förklarat för mig sen att den gamla skinnpåsen som en gång varit en pung - troligtvis bara var just en gammal skinntorr påse utan känslor - precis som hela gubben den hängde på.
När jag sedemera kröp till korset och bad om förlåtelse för att han sparkat in mitt knä - så hade han inget minne av detta - dock mindes han att jag vridit om hans skinntorra gamla pung. Mycket märkligt hur selektivt minnet blir på äldre dar.
Jag hade ont i knät nästan ett år - riktigt bra blir det aldrig. Hade inte jag vridit om hans gamla skinntorra gubbpung ordentligt - hade jag nog kunna kört in honom i fängelset för det söndersparkade knät. Men valde att låta bli eftersom jag gjorde som jag gjorde - detta gör dock inte saken ogjord; så narcissisten är kapabel till utstuderat, planerat, grovt Våld.
Vi spelade båda poker vilket jag tyckte var bra - men snart upptäckte jag att det som engagerade honom mest, uppfyllde hela honom och slukade all hans uppmärksamhet - var Slots (enarmade banditen på datorn) När han satt framför datorn och spelade slots var han icke kontaktbar. Då var han helt uppslukad och hans blick glasartad.
Jag tycket det var märkligt. Slots fungerar ju så att man kan sätta den på automatik så att man inte ens behöver vara närvarande vid datorn när hjulen snurrar. Och trots detta så var det när hjul och linjer snurrade i datorskärmen som han uppvisade verkligt engagemang. I detta döda spel.
Snart märkte jag att vi sällan pratade med varandra. Eller rättare sagt, jag pratade - och han svarade, exakt det som han trodde att jag ville höra. Han hade inga egna åsikter eller värderingar. Ibland kunde jag titta på honom och tänka att jag egentligen var ensam i rummet. Det var jag som pratade - och han svarade med ett eko. Det var tomt, ingen där.
Däremot ingår det i psykopaternas register att "spegla" andra människor - så att vederbörande inbillar sig att hon/han träffat en "själsfrände". Jag säger bara en sak om denna villfarelse: GLÖM DET. Psykopaten är en egocentrisk parasit - och skiter fullständigt i dig - såvida han inte kan utnyttja dig av en eller annan anledning.
I en text står det: "Psykopaten som hänför oss och visar sig tycka precis som vi, ha samma värderingar, samma intressen, smak och vanor visar plötsligt upp en helt annan sida. Vi har då förbrukats, eller kanske helt snärjts i psykopatens nät. Är det en impulsiv kovändning?
Han hade ett gammalt skåp. Jag tyckte det var fult och behövde målas om så jag föreslog (jag som gått konstskolor) att jag skulle måla om skåpet. "Nej, det där har jag målat!" blev svaret. Så jag ursäktade mig genast och berömde honom plikttroget för det "fina" skåpet - men undrade varför just hans skåp, som hade målats för 30 år sedan, aldrig mer skulle kunna förbättras eller snyggas till - bara av den enkla anledningen att just HAN gjort det!? (Jag visade det sedan för bekanta och fick min misstanke bekräftad. Utan att de visste vem som målat skåpet konstaterade de att det var ett mycket fult skåp.)
Jag gav honom mycket beröm, mycket bekräftelse. Sa ofta till honom att han var "duktig" och "vacker". Själv saknade han förmåga att berömma någon annan, se någon annan eller känna empati.
Jag pratade med honom om detta och förklarade att det inte kostar något att vara vänlig mot andra människor, att glädja andra människor med beröm och vänliga ord. Att man till exempel kunde säga; "Vad god mat du har lagat" och att sådant beröm gläder den som ger det och den som får det. Då började han berömma mig för min matlagning, "Åh, vad gott" sa han varje gång, även när det inte var något märkvärdigt. Orden betydde ingenting, de var värdelösa.
"Tack" och "Förlåt" fanns inte i hans vokabulär.
Vid ett tillfälle hade en bekant jag presenterat honom för sagt till honom att han "var som Jesus", ja, för Jesus sa väl heller aldrig emot eller hade nån egen åsikt? Jesus hade väl inga egna åsikter utan sa väl bara sånt som andra ville höra? Och narcissisten tog åt sig. Han var mer Jesus -än Jesus själv. Bättre på att va Jesus - än Jesus.
Men en sak skilde honom från Jesus - narcissisten hade inte Jesus förmåga att förlåta. När Jesus hängde på korset bad Han till Gud; "Förlåt dem, de vet inte vad de gör" Om narcissisten skulle ha hängt där på korset skulle han ha sagt; "Släng dem i helvetet - de har klivit på min lilltå; och måste sona sitt brott - för evigt!"
EN gång under vårt tvååriga förhållande bad han om förlåtelse. Han minns denna gång exakt. Det måste ha varit enormt förnedrande för honom eftersom han la det på minnet. Det han bad om förlåtelse för var något så obetydligt att det inte ens var värt hans "förlåt". Det var en bagatell - som han gjorde ett stort nummer av.När jag vid ett senare skede påminde honom om detta; att han aldrig bett om förlåtelse (när det varit befogat) sa han att det hade han gjort "många gånger". Då bad jag honom berätta om en av gångerna - och då drog han upp det där tillfället. Det var inpräntat i hans minnesvärld, denna enda gång - då han gjorde en stor sak av en petitess. Sen sa han att "jag har bett om förlåtelse många gånger, men du har aldrig velat höra, du har glömt det." Skitsnack. Däremot var denna lögn bara en i raden. Många gånger har han beskyllt mig för sånt jag inte sagt, förnekat sånt jag sagt. Kollrat med mitt minne, fått mig att tvivla på mig själv. Som i filmen "Gaslampan". Mer om Gaslightning - psykisk misshandel här
I övrigt saboterade han ofta för mig på olika sätt. Som när han försvann när han skulle övningsköra med mig. Jag hade löst handledaravgiften för honom - och då försvann han. Han ville inte att jag skulle ha något körkort. Han tyckte att det var toppen att jag var beroende av honom - och inte hade rörelsefrihet. Men jag gillar att vara fri - så jag skaffade körkortet utan hans hjälp - till hans stora förtret.
Han hade en förmåga att göra mig sur. Bland annat låste han ut mig från min fastighet, från mitt hotellrum, från min båthytt och till sist från lastbilen där jag sov när jag jobbade på sommaren.
Att han betedde sig så har jag fått förklarat för mig troligtvis berodde på att det var de tillfällen då denne man med de stora kronofogde- och inkassoskulderna kunde "komma åt" mig . Jag äger ju mitt hus - han måste be sin mamma signera lägenhetskontrakt osv..
Jag insåg tidigt att han var psykopat. När han skulle måla mitt hus efter att vi känt varandra i en vecka (OCH stå för kostnaden)- redan då förstod jag att; "Aha, psykopatvarning på den". (En annan kvinna hade troligtvis inbillat sig att det hade med kärlek att göra. Det har det inte. Psykopater har alltid bråttom in i ett förhållande - men det har INGENTING med kärlek att göra. En psykopat kan inte älska någon annan än sig själv. Och de fördelar han kan få igen om en annan människa. Vilket gör psykopaten till en slags parasit. Jag har studerat psykopati i många år, både i mötet med dem och igenom litteratur jag läst) Men tänkte att det var ju bra att få huset målat - så jag lät honom hållas. (mer om psykopater här på denna informativa sida)
Han såg bedrövlig ut när han var sur; "Vad FUL han är" brukade jag tänka då. När han var sur såg han ut som en sur Ådi; stort huvud, liten haka och så den där lilla munnen krökt i ett upp och nervänt U.
Speciellt sur var han vid trevliga tillfällen - som han alltid skulle sabotera. Det var jag som kom med ideer om sånt vi kunde göra - men narcissisten förstörde alltid det roliga. Han behandlade mig som sin ägodel - och om jag hade för trevligt; så skulle vi sova. Och om jag hellre ville stanna kvar och roa mig, så ville inte han stanna - och så gick han - OCH läste mig ute från min fastighet, mitt hotellrum, min båthytt eller vart vi nu kunde befinna oss. Han skulle styra mig helt och hållet. Istället för att föreslå att; Ja, vi stannar en stund till men sen kan vi väl gå tillsammans - så skulle jag straffas. Det är inte så konstigt att man vill träffa folk och ha ett socialt liv när man sitter isolerad i en dö-trist by under större delen av året. Det struntade narcissisten i; Hans ägodel skulle lyda - och i de fall hon inte löd; skulle hon bestraffas.
Och efter att han sparkat in mitt knä - tog han bort mig på Facebook. Ja, det är ju absolut det första man tänker på vid en konflikt;: att ta bort kontrahenten från Facebook. Ja, när man är en mental treåring så är det detta man tänker på allra först.
Sen nekade han naturligtvis till att han gjort det.
Likadant när det tog slut nu för att han låste ut mig från företagsbilen jag ordnat, och relationen upplöstes eftersom jag fick nog - då var det återigen Facebook han hade i åtanke först. Att ta bort mig som vän. Och sen nekade han att han hade gjort det igen. Dock hjälpte jag honom på traven och visar hur man VERKLIGEN hanterar en idiot. Man blockerar - som jag gjorde. Delete.
Psykopater är egentligen väldigt omogna personer, känslomässigt utvecklingsstörda. Det har jag skrivit om här i Hur en psykopat blir till.
Det sista han gjorde var att snacka skit om mig på ett jobb jag fixat till oss. På så vis fick han ta över jobbet - och tillhörande bil. Detta är tydligen ett vanligt tillvägagångssätt bland psykopater och på sidan http://www.psykopati.se kan man bland annat läsa: "På en arbetsplats handlar det mycket om lögner om arbetskamrater, både inför de andra och inför chefen. Chefen får också höra hur förträfflig psykopaten är, hur skicklig den är på arbetet och i alla andra sammanhang. Psykopaten påstår ofta att det det är han/hon själv som gjorde det och det, fast det i själva verket var någon annan som utförde sysslan. Inte sällan börjar psykopaten efter en tid betraktas som skrytsam
Eftersom psykopaten alltid kommer i konflikt med andra dras också andra in i dessa konflikter Då levererar psykopaten en uppsjö av lögner om den som psykopaten ligger i konflikt med. De som får höra dessa lögner är allt från offrets vänner (i den mån sådana finns kvar), grannar, arbetskamrater, chefer, läkare, socialassistenter, poliser och domstolar, för att nämna några exempel.
Otaliga är de berättelser som handlar om att psykopaten är den som blir trodd i stället för offret. Skälet är bland annat att så få är tränade i att se bakom masken.
Det är inte heller många som förväntar sig att personen (som är så "trevlig") kan vara en psykopat. - - -
Den här narcissisten har en märklig dragning till ensamstående kvinnor som äger hus. Efter att ha levt med honom i ett par år så tror jag mig ha förstått varför.
Han gjorde saker för mig trodde jag. Praktiska saker på huset till exempel. Men han gjorde det inte därför att han älskade mig utan därför att han hade tillgång till ett hus. Han såg det som SITT hus. Inte som ett hus han delade med mig. Han såg även mig som sin ägodel. Det förstod jag därför att jag upplevde livet med honom som att jag var en kuliss i HANS tillvaro. Jag kände mig som en satellit som snurrade runt solen; narcissisten. Denna känsla hade jag alltså i mitt eget hem. Efter den inledande "love bombing-fasen" slutade han prata om "oss" och "vårt" utan då var det "jag", "mig" och "mitt" (hans) hus, saker och liv.
På http://www.psykopat.se kan man läsa:
"De använder sig av insmickrande vältalighet som får partnern att känna sig mera älskad än den någonsin har gjort.
Relationer av alla slag ingås endast för att berika sig materiellt eller tillfredsställa andra egoistiska behov. - - - Psykopaten är således alltid vaken på att roffa åt sig något i varenda situation och från varenda person som kommer inom räckhåll. Observera att det inte behöver handla om pengar, saker eller värden som kan omsättas på en marknad. Det kan lika väl vara att roffa åt sig andras känslor, stöd och sympati, vilket kan utnyttjas mot annan person"
Själv har han ju kronofogde- och inkassoskulder på flera hundra tusen. Han skulle alltså aldrig kunnat skaffa ett eget hus, då skulle kronofogden ta det.
Fick mina telefoner tömda på telefonnummer två gånger. Det har aldrig hänt förut. Frågade aldrig om det var han. Han skulle ha nekat i alla fall.
Nyligen upptäckte jag att han ändrat mitt mobilnummer på Eniro och Hitta.se så att ingen skulle kunna hitta mitt rätta mobilnummer. Så beräknande.
Han sparkade in mitt knä en gång. Då förstod jag att han var långsur, för när han - helt oprovocerat - sparkade in mitt knä sa han; "Här har du för i April" Det här var på midsommarafton 2014 och April, det var två månader tidigare. Då hade vi haft ett gräl eftersom han för första gången visat vem han var bakom fasaden.
Nu hade han då valt tillfället för att hämnas. Mitt ute i en stuga skogen, utan mobiltäckning eller kontakt med yttervärlden - där sparkade han in mitt knä.
Jag haltade därifrån - men först efter att jag blivit redigt förbannad och gett mig på honom. Jag slängde mig på honom och fick ett ordentligt grepp runt den där gamla skinnpåsen som hängde nere vid knäna - och vred om. Inte ett ljud kom över hans läppar, så jag vred ett varv till, och ett till. Inte ett ord. Jag har fått förklarat för mig sen att den gamla skinnpåsen som en gång varit en pung - troligtvis bara var just en gammal skinntorr påse utan känslor - precis som hela gubben den hängde på.
När jag sedemera kröp till korset och bad om förlåtelse för att han sparkat in mitt knä - så hade han inget minne av detta - dock mindes han att jag vridit om hans skinntorra gamla pung. Mycket märkligt hur selektivt minnet blir på äldre dar.
Jag hade ont i knät nästan ett år - riktigt bra blir det aldrig. Hade inte jag vridit om hans gamla skinntorra gubbpung ordentligt - hade jag nog kunna kört in honom i fängelset för det söndersparkade knät. Men valde att låta bli eftersom jag gjorde som jag gjorde - detta gör dock inte saken ogjord; så narcissisten är kapabel till utstuderat, planerat, grovt Våld.
Vi spelade båda poker vilket jag tyckte var bra - men snart upptäckte jag att det som engagerade honom mest, uppfyllde hela honom och slukade all hans uppmärksamhet - var Slots (enarmade banditen på datorn) När han satt framför datorn och spelade slots var han icke kontaktbar. Då var han helt uppslukad och hans blick glasartad.
Jag tycket det var märkligt. Slots fungerar ju så att man kan sätta den på automatik så att man inte ens behöver vara närvarande vid datorn när hjulen snurrar. Och trots detta så var det när hjul och linjer snurrade i datorskärmen som han uppvisade verkligt engagemang. I detta döda spel.
Snart märkte jag att vi sällan pratade med varandra. Eller rättare sagt, jag pratade - och han svarade, exakt det som han trodde att jag ville höra. Han hade inga egna åsikter eller värderingar. Ibland kunde jag titta på honom och tänka att jag egentligen var ensam i rummet. Det var jag som pratade - och han svarade med ett eko. Det var tomt, ingen där.
Däremot ingår det i psykopaternas register att "spegla" andra människor - så att vederbörande inbillar sig att hon/han träffat en "själsfrände". Jag säger bara en sak om denna villfarelse: GLÖM DET. Psykopaten är en egocentrisk parasit - och skiter fullständigt i dig - såvida han inte kan utnyttja dig av en eller annan anledning.
I en text står det: "Psykopaten som hänför oss och visar sig tycka precis som vi, ha samma värderingar, samma intressen, smak och vanor visar plötsligt upp en helt annan sida. Vi har då förbrukats, eller kanske helt snärjts i psykopatens nät. Är det en impulsiv kovändning?
Nej, det är bara den sanna sidan som psykopaten visar fram den inte längre behöver döljas för att utnyttja oss!
Den
snälle trevlige personen som plötsligt svänger om och avslöjar sig som
en sadist, skoningslös bedragare, våldtäktsman eller mördare gav inte
efter för impulser. Det var bara den nödvändiga förklädnaden som
kastades av."
Han hade ett gammalt skåp. Jag tyckte det var fult och behövde målas om så jag föreslog (jag som gått konstskolor) att jag skulle måla om skåpet. "Nej, det där har jag målat!" blev svaret. Så jag ursäktade mig genast och berömde honom plikttroget för det "fina" skåpet - men undrade varför just hans skåp, som hade målats för 30 år sedan, aldrig mer skulle kunna förbättras eller snyggas till - bara av den enkla anledningen att just HAN gjort det!? (Jag visade det sedan för bekanta och fick min misstanke bekräftad. Utan att de visste vem som målat skåpet konstaterade de att det var ett mycket fult skåp.)
Jag gav honom mycket beröm, mycket bekräftelse. Sa ofta till honom att han var "duktig" och "vacker". Själv saknade han förmåga att berömma någon annan, se någon annan eller känna empati.
Jag pratade med honom om detta och förklarade att det inte kostar något att vara vänlig mot andra människor, att glädja andra människor med beröm och vänliga ord. Att man till exempel kunde säga; "Vad god mat du har lagat" och att sådant beröm gläder den som ger det och den som får det. Då började han berömma mig för min matlagning, "Åh, vad gott" sa han varje gång, även när det inte var något märkvärdigt. Orden betydde ingenting, de var värdelösa.
"Tack" och "Förlåt" fanns inte i hans vokabulär.
Vid ett tillfälle hade en bekant jag presenterat honom för sagt till honom att han "var som Jesus", ja, för Jesus sa väl heller aldrig emot eller hade nån egen åsikt? Jesus hade väl inga egna åsikter utan sa väl bara sånt som andra ville höra? Och narcissisten tog åt sig. Han var mer Jesus -än Jesus själv. Bättre på att va Jesus - än Jesus.
Men en sak skilde honom från Jesus - narcissisten hade inte Jesus förmåga att förlåta. När Jesus hängde på korset bad Han till Gud; "Förlåt dem, de vet inte vad de gör" Om narcissisten skulle ha hängt där på korset skulle han ha sagt; "Släng dem i helvetet - de har klivit på min lilltå; och måste sona sitt brott - för evigt!"
EN gång under vårt tvååriga förhållande bad han om förlåtelse. Han minns denna gång exakt. Det måste ha varit enormt förnedrande för honom eftersom han la det på minnet. Det han bad om förlåtelse för var något så obetydligt att det inte ens var värt hans "förlåt". Det var en bagatell - som han gjorde ett stort nummer av.När jag vid ett senare skede påminde honom om detta; att han aldrig bett om förlåtelse (när det varit befogat) sa han att det hade han gjort "många gånger". Då bad jag honom berätta om en av gångerna - och då drog han upp det där tillfället. Det var inpräntat i hans minnesvärld, denna enda gång - då han gjorde en stor sak av en petitess. Sen sa han att "jag har bett om förlåtelse många gånger, men du har aldrig velat höra, du har glömt det." Skitsnack. Däremot var denna lögn bara en i raden. Många gånger har han beskyllt mig för sånt jag inte sagt, förnekat sånt jag sagt. Kollrat med mitt minne, fått mig att tvivla på mig själv. Som i filmen "Gaslampan". Mer om Gaslightning - psykisk misshandel här
I övrigt saboterade han ofta för mig på olika sätt. Som när han försvann när han skulle övningsköra med mig. Jag hade löst handledaravgiften för honom - och då försvann han. Han ville inte att jag skulle ha något körkort. Han tyckte att det var toppen att jag var beroende av honom - och inte hade rörelsefrihet. Men jag gillar att vara fri - så jag skaffade körkortet utan hans hjälp - till hans stora förtret.
Han hade en förmåga att göra mig sur. Bland annat låste han ut mig från min fastighet, från mitt hotellrum, från min båthytt och till sist från lastbilen där jag sov när jag jobbade på sommaren.
Att han betedde sig så har jag fått förklarat för mig troligtvis berodde på att det var de tillfällen då denne man med de stora kronofogde- och inkassoskulderna kunde "komma åt" mig . Jag äger ju mitt hus - han måste be sin mamma signera lägenhetskontrakt osv..
Jag insåg tidigt att han var psykopat. När han skulle måla mitt hus efter att vi känt varandra i en vecka (OCH stå för kostnaden)- redan då förstod jag att; "Aha, psykopatvarning på den". (En annan kvinna hade troligtvis inbillat sig att det hade med kärlek att göra. Det har det inte. Psykopater har alltid bråttom in i ett förhållande - men det har INGENTING med kärlek att göra. En psykopat kan inte älska någon annan än sig själv. Och de fördelar han kan få igen om en annan människa. Vilket gör psykopaten till en slags parasit. Jag har studerat psykopati i många år, både i mötet med dem och igenom litteratur jag läst) Men tänkte att det var ju bra att få huset målat - så jag lät honom hållas. (mer om psykopater här på denna informativa sida)
Han såg bedrövlig ut när han var sur; "Vad FUL han är" brukade jag tänka då. När han var sur såg han ut som en sur Ådi; stort huvud, liten haka och så den där lilla munnen krökt i ett upp och nervänt U.
Speciellt sur var han vid trevliga tillfällen - som han alltid skulle sabotera. Det var jag som kom med ideer om sånt vi kunde göra - men narcissisten förstörde alltid det roliga. Han behandlade mig som sin ägodel - och om jag hade för trevligt; så skulle vi sova. Och om jag hellre ville stanna kvar och roa mig, så ville inte han stanna - och så gick han - OCH läste mig ute från min fastighet, mitt hotellrum, min båthytt eller vart vi nu kunde befinna oss. Han skulle styra mig helt och hållet. Istället för att föreslå att; Ja, vi stannar en stund till men sen kan vi väl gå tillsammans - så skulle jag straffas. Det är inte så konstigt att man vill träffa folk och ha ett socialt liv när man sitter isolerad i en dö-trist by under större delen av året. Det struntade narcissisten i; Hans ägodel skulle lyda - och i de fall hon inte löd; skulle hon bestraffas.
Och efter att han sparkat in mitt knä - tog han bort mig på Facebook. Ja, det är ju absolut det första man tänker på vid en konflikt;: att ta bort kontrahenten från Facebook. Ja, när man är en mental treåring så är det detta man tänker på allra först.
Sen nekade han naturligtvis till att han gjort det.
Likadant när det tog slut nu för att han låste ut mig från företagsbilen jag ordnat, och relationen upplöstes eftersom jag fick nog - då var det återigen Facebook han hade i åtanke först. Att ta bort mig som vän. Och sen nekade han att han hade gjort det igen. Dock hjälpte jag honom på traven och visar hur man VERKLIGEN hanterar en idiot. Man blockerar - som jag gjorde. Delete.
Psykopater är egentligen väldigt omogna personer, känslomässigt utvecklingsstörda. Det har jag skrivit om här i Hur en psykopat blir till.
Det sista han gjorde var att snacka skit om mig på ett jobb jag fixat till oss. På så vis fick han ta över jobbet - och tillhörande bil. Detta är tydligen ett vanligt tillvägagångssätt bland psykopater och på sidan http://www.psykopati.se kan man bland annat läsa: "På en arbetsplats handlar det mycket om lögner om arbetskamrater, både inför de andra och inför chefen. Chefen får också höra hur förträfflig psykopaten är, hur skicklig den är på arbetet och i alla andra sammanhang. Psykopaten påstår ofta att det det är han/hon själv som gjorde det och det, fast det i själva verket var någon annan som utförde sysslan. Inte sällan börjar psykopaten efter en tid betraktas som skrytsam
Eftersom psykopaten alltid kommer i konflikt med andra dras också andra in i dessa konflikter Då levererar psykopaten en uppsjö av lögner om den som psykopaten ligger i konflikt med. De som får höra dessa lögner är allt från offrets vänner (i den mån sådana finns kvar), grannar, arbetskamrater, chefer, läkare, socialassistenter, poliser och domstolar, för att nämna några exempel.
Otaliga är de berättelser som handlar om att psykopaten är den som blir trodd i stället för offret. Skälet är bland annat att så få är tränade i att se bakom masken.
Det är inte heller många som förväntar sig att personen (som är så "trevlig") kan vara en psykopat. - - -
Det enda man kan lita på är att man aldrig kan lita på psykopater. Som tidigare visats ( Patologiskt lögnaktig) bryr sig psykopaten inte om sanning och sanningars värde. De är lögnens folk, som en del uttrycker sig.
Lögnen
är psykopatens verktyg, men inte ens då lögnen är onödig finner
psykopaten något värde i sanningen. Med en självbild som låter
psykopaten uppfatta sig som mera unik än någon annan och medmänniskor
reducerade till levande ting (Förhöjd självuppfattning/grandios) finns
heller ingen anledning att vara ärlig och tala sanning inför en sådan
omgivning.
Psykopaten
saknar helt förståelse för ordet ”moral”. Den vet inte riktigt vad
ordet som sådant egentligen betyder. Den kan ta ordet i sin mun, vet hur
det ska brukas, men begriper inte riktigt innebörden. Därför finns det
inget fel i att ljuga och därför, i sin egen värld, är det också alltid
”moralisk” rätt att förse sig med det som andra har.
Denna
”rätt” att parasitera gäller gentemot alla andra, men ingen har rätt
till motsvarande gentemot psykopaten, det är dömt att misslyckas (och
den som försöker kanske får höra psykopaten tala ”moral”).
Att
alltid vara ute efter att parasitera och utnyttja, stjäla och lura till
sig något, det förutsätter såväl lögner som ett bedrägligt och
manipulativt beteende. Det är psykopatens livsstil.
Psykopaten är så att säga alltid ute efter något som någon annan är i rättmätig besittning av. Det kan vara pengar eller andra materiella tillgångar, lika väl som integriteten, hedern eller kanske livet självt.
Att tillskansa sig sådana värden kräver just sådana egenskaper och de har ofta utvecklats till perfektion. Det kräver känslokyla och hänsynslöshet och utan förmåga att känna empati eller samvetskval, finns heller inget som står i vägen, inte ens våld.
Hela samvaron, varje möte och varje samtal med en psykopat handlar om detta."
Psykopaten är så att säga alltid ute efter något som någon annan är i rättmätig besittning av. Det kan vara pengar eller andra materiella tillgångar, lika väl som integriteten, hedern eller kanske livet självt.
Att tillskansa sig sådana värden kräver just sådana egenskaper och de har ofta utvecklats till perfektion. Det kräver känslokyla och hänsynslöshet och utan förmåga att känna empati eller samvetskval, finns heller inget som står i vägen, inte ens våld.
Hela samvaron, varje möte och varje samtal med en psykopat handlar om detta."
Och
vad gäller skrytsam, ja, det stämmer också - i Narcissistens Värld finns bara
HAN och hans fantasier - liksom det han skrytsamt ljuger om inför andra.
Berättar man nån anekdot ur sitt eget liv - så lyssnar han inte -
utan kommer genast med en "värre" eller "intressantare" berättelse -
för så måste man göra när man är störst, bäst, vackrast och
intressantast - så som narcissisten tycker att han är. Dock har han levt ett
synnerligen trist liv - så hans "intressanta" livsberättelse lär man sig
rätt fort. Till exempel drar han upp en "intressant" MC-berättelse, där
han berättar om resor han gjorde på denna MC och hur han slutligen
krossade sammalunda MC. Idag har jag fått reda på att; Han har aldrig
ägt nån körbar MC - däremot tjyvlånade han en splitter-ny MC som han
kvaddade. DEN motorcykeln har han visserligen ägt - och betalar på den
än idag, 25 år senare, men den har aldrig varit i bruksskick. Bara i narcissistens fantasivärld.
(Fick höra det igår; att han upplevs som skrytsam, lögnaktig och skrävlande. Skryter och överdriver.
Det
är skönt att höra detta från andra för det ger mig bekräftelse på min
egen upplevelse. Jag har ju levt i en lögn under två års tid - och då
kan man behöva hjälp att få perspektiv på vad man gått igenom.)
Jag
gav honom ett livsinnehåll. Det var jag som kom med alla ideerna -
ibland stal han min ord; sa det jag sagt till andra - och jag stog tyst
bredvid och lyssnade när han stal min identitet, mina ord, mina åsikter.
Detta är ett tecken på den mentalsjukdom som psykopati är - psykopaten
kan helt enkelt inte skilja på mitt, ditt, lögn, sanning, fantasi eller
verklighet.
Mer om den lömske psykopaten här.
Här finns även en informativ text i bloggen om Psykopatens vidriga psyke
och här en artikel om 99 egenskaper psykopater har.
Att
jag skriver om detta beror på att vi har yttrandefrihet här i landet -
något som narcissisten utnyttjat till fullo då han snackat skit till alla som
velat lyssna. Har så här i efterhand fått höra av andra att han även
pratat skit om dem - och visat upp en annan falsk bild av sig själv när
han mött dem han pratat illa om.
Han sprang till våra grannar och
pratade illa om sin partner (mig) när vi bodde tillsammans i MITT hus.
Han har till och med ringt runt
till mina vänner och bekanta för att få dem att vända sig emot mig efter
att han hade sparkat in mitt knä. Han skulle försöka rentvå sig själv,
eftersom han är felfri och störst, bäst och vackrast. En sanning som att
han är kapabel till allvarliga våldshandlingar - det skulle solka hans
bild av sig själv; och alltså ringde han runt för att övertyga folk om
att "Deborah - hon är VÄRD att få knäna insparkade, så jag tycker att du
ska sparka in ett du också"
Att han har snackat skit om mig förnekar han naturligtvis - men jag tror mer på mina vänner och bekanta - än på narcissisten .
Jag
SKRIVER av mig istället. Och till skillnad från allt narcissisten kan komma på att
sprida ut för dynga om mig - så är det som står här; alldeles, alldeles
sant.
Deborah Englund
Kommentarer
Skicka en kommentar