Skippa dramatiken, sätt gränser.
Vissa människor skapar onödig stress! De skapar turbulens kring sig själva för att de inte klarar av att uppleva den inre tomhet de i själva verket lider av.
De skapar dramatik och vill gärna dra in sin omgivning i sina personliga draman och som utomstående ska man undvika att låta sig dras med i turbulensen för att undvika den meningslösa stress som blir resultatet.
Det finns sund stress som leder till att man fokuserar och anstränger sig för att klara den uppgift som man står inför men den stress som dessa "dramaqueens" orsakar har inget av sundhet att erbjuda.
Dramamänniskor upplever en inre frustration och en känsla av meningslöshet som de erfar tydligast under stunder av lugn och därför undviker de lugnet. Att ta tid för att vila och samla kraft är inte intressant för dem. De har även en tendens att vilja göra sig oumbärliga genom att finnas till för andra, oavsett om de behövs eller ej. De vill gärna "hjälpa" andra och lägger därför näsan i blöt i situationer de inte har med att göra. De gör inte detta för att hjälpa andra utan det handlar i själva verket om att de vill döva känslan av att inte duga och inte vara behövd.
Den typen av människor har även en dömande inställning till sin omgivning. Eftersom de behöver andras människor för att fylla sina egna behov så måste de hitta fel på sin omgivning och de konstruerar därför fel hos de personer de avser att "hjälpa". De personer som blir utsatt för denna oönskade "hjälp" finner att de får olika stämplar av den "hjälpande" personen t.ex. alkoholist eller dålig förälder. Oavsett vilken "diagnos" den oombedde hjälparen valt att ställa på det utvalda offret så behöver det inte ha med verkligheten att göra och är ofta rena kränkningar och personangrepp.
När man har den här typen av människor i sin närhet är det viktigt att man håller dem på distans och upprättar klara gränser för hur långt in på livet personen får komma.
Denna gränssättning är livsviktig därför att dramamänniskornas inflytande på omgivningen ofta är subtil och otydlig. En normalt funtad person vill inte skjuta en "hjälpande hand" ifrån sig och döma ut en sådan person som ond. Är man inte på sin vakt emot dem kan de orsaka svåra skador på den ovaksamma personens psyke eftersom denne i svaga ögonblick kan ta den integritetskränkande diagnosen denne ofrivilligt tillskrivits - för sann.
Deborah Englund
De skapar dramatik och vill gärna dra in sin omgivning i sina personliga draman och som utomstående ska man undvika att låta sig dras med i turbulensen för att undvika den meningslösa stress som blir resultatet.
Det finns sund stress som leder till att man fokuserar och anstränger sig för att klara den uppgift som man står inför men den stress som dessa "dramaqueens" orsakar har inget av sundhet att erbjuda.
Dramamänniskor upplever en inre frustration och en känsla av meningslöshet som de erfar tydligast under stunder av lugn och därför undviker de lugnet. Att ta tid för att vila och samla kraft är inte intressant för dem. De har även en tendens att vilja göra sig oumbärliga genom att finnas till för andra, oavsett om de behövs eller ej. De vill gärna "hjälpa" andra och lägger därför näsan i blöt i situationer de inte har med att göra. De gör inte detta för att hjälpa andra utan det handlar i själva verket om att de vill döva känslan av att inte duga och inte vara behövd.
Den typen av människor har även en dömande inställning till sin omgivning. Eftersom de behöver andras människor för att fylla sina egna behov så måste de hitta fel på sin omgivning och de konstruerar därför fel hos de personer de avser att "hjälpa". De personer som blir utsatt för denna oönskade "hjälp" finner att de får olika stämplar av den "hjälpande" personen t.ex. alkoholist eller dålig förälder. Oavsett vilken "diagnos" den oombedde hjälparen valt att ställa på det utvalda offret så behöver det inte ha med verkligheten att göra och är ofta rena kränkningar och personangrepp.
När man har den här typen av människor i sin närhet är det viktigt att man håller dem på distans och upprättar klara gränser för hur långt in på livet personen får komma.
Denna gränssättning är livsviktig därför att dramamänniskornas inflytande på omgivningen ofta är subtil och otydlig. En normalt funtad person vill inte skjuta en "hjälpande hand" ifrån sig och döma ut en sådan person som ond. Är man inte på sin vakt emot dem kan de orsaka svåra skador på den ovaksamma personens psyke eftersom denne i svaga ögonblick kan ta den integritetskränkande diagnosen denne ofrivilligt tillskrivits - för sann.
Deborah Englund